DAG 1 - HAVANNA

Vi har bokat två nätter hos Carlos Lunas vänner Urbano och Mercedes. I La Playa, västra Havanna, fina kvarter. U och M är doktorer och jobbar på sjukhuset. De drygar ut sina (mycket låga) läkarlöner med att hyra ut rum till turister, Casa Particulàr som B&B heter på Kuba . Mango och avokado växer på träden som skuggar den fina innergården, vi bor i ett eget litet hus, typ bungalow i sten. Det är varmt och fuktigt, fläkten fungerar bara om man ställer den på hastighet 3. Det låter som att ha en DC3 i rummet. Vi skippar den, lika bra att vänja sig. En kolibri kommer på besök in i uteköket, lockas av den färska frukten som vi får till frukost. I går natt blev vi hämtade av Osmani och Rafael som jobbar på restaurangen tvärs över gatan. Chevrolet från 1951. Ståndsmässig färd genom Havanna som är tomt på bilar på natten. Vilket inte gäller dagtid! 

Våra tyska cyklar levereras i tid (så klart) kl 9. 

(Hyr bra cyklar från http://www.profil-cuba-reisen.de/en/bike-rental-in-cuba) 

Vi bor drygt 10 km från city och cyklar utmed havet för att ta oss in mot de mer centrala delarna av Havanna. Vi lär oss snabbt att ha blicken fäst en bit framför framhjulet, asfalten ligger fläckvis, däremellan kratrar. Förfallna före detta vackra byggnader med pelare och kolonner i flagnad färg kantar vår väg. Är det vackert? Nej, det är stökigt, brötigt, förfallet och slitet. Men, det är någonting ändå. Havanna är som en fattig och illa klädd släkting man inte kan låta bli att tycka om. Är det sympati kanske? Hon äter sig liksom in under skinnet på en. Så speciell stämning. Ingen kommers, inga tiggare, inga gatuhundar. Men musik, människor och fantastiska kontraster. Ett nyrenoverat palats skiner som en utslängd gräddtårta - på en soptipp. Finns bank? Finns mataffär? Nej, våra västerländska ögon förmår inte gissa sig till vad som eventuellt döljs bakom de fallfärdiga dörrarna med flagnande färg. 

Vi cyklar på Malecón, luften är svart av avgaser från 50-talets fordon som tutande visar upp sina vulgära linjer. Lunch med underhållning av salsaband. Fisken är ätbar. På vägen hem ska vi kolla in Plaza de la Revolución. Den är jättestor och ödslig, man får inte cykla där får vi veta av en barsk polis. Vi ler och pekar på en staty. ”José Marti” - så charmar man en kubansk polis. Genom att kunna namnet på en av revolutionens stora hjältar. Polisen ler och önskar oss en trevlig vistelse på Kuba. Puh! 

Plaza de la Revolución 

Det  är rusningstrafik i Havanna. Vi får i oss avgaser så det räcker för resten av livet. Och några väldigt spännande trafiksituationer i gigantiska korsningar med tutande fordon i ”gasen i botten” läge. I stället för bromsen använder man tutan, jaha ja. Home sweet home, sen nap time, innan middag på Finas restaurang tvärs över gatan. Fina känner Carlos, de har jobbat tillsammans i Sverige, om vi förstår spanskan rätt. Rafaelo rekommenderar lamm, vi får in varsin lammstek. Gott och bra inför morgondagens etapp till Las Terrazas.