En inverterad gårdag. Cyklarna får stå kvar utanför det rosa huset. Efter en överdådig frukost tar vi badsakerna, cyklopet och varsin bok. Promenerar i sakta mak ner till vattnet där det går en båt om dagen ut till ön Caya Lovisa. På båten får det plats ungefär etthundra turister, och det är så många som kommer ut denna dag till denna ö som består av en kritvit, lång sandstrand med bastparasoller och solstolar som räcker till alla. Restaurang finns det också. Vi seglar Hobie Cat, snorklar ute på korallrevet och latar oss vällustigt i skuggan under parasollet tills det är dags att åka tillbaka igen.
Vi har ett litet bekymmer. Det är för långt att cykla hela vägen till Havanna, och enligt de uppgifter vi lyckats hitta finns inget ställe att bo på halvvägs. Men, det löser sig så klart, som det mesta gör i detta land, om man inte har förutfattade meningar. Stöter ihop med ett gäng killar som är nyfikna på vart vi kommer ifrån och vart vi är på väg. När vi säger Havanna så har de så klart en kompis som har ett Casa Particulàr i Cabanos. Som ligger halvvägs. Iväg till ett hus, en av killarna ringer och kollar att de kan ta emot oss. ”Muchas gracias senor.”
Vi hänger med Gustavo och hans polare på verandan, runt huset springer höns, grisar och tuppar i olika färger och former. Alla kommer rusande när Gustavo gör ett speciellt ljud, som betyder matdags. Bästa underhållningen, i väntan på bästa middagen (igen). Hummer denna gång, Viva Cuba!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar