DAG 6 - VINALES

Solen strålar från klarblå himmel. Vi måste passera naturreservatet för att komma till vårt nästa mål som är Cueva de los Portales, en stor grotta där Ché Guevara höll till under Kubakrisen 1962. Försöker slippa undan att betala 5 CUC per person igen. Argumentationen slutar med att den stackars vakten visar upp en lapp han har i fickan där det står på tio olika språk ”Jag gör bara mitt jobb. Jag är bara anställd.” Så det är bara att betala och se glad ut, hoppas att pengarna går till att rädda några utrotningshotade fåglar. Bergsvägen är i förhållande till den andra bergsvägen vi tog för några dagar sedan inte så farlig. Men, som vanligt, ögonen stint i backen framför framhjulet. Tappad koncentration innebär att man brakar ner i en av de där bottenlösa hålen som ibland upptar mer yta än själva asfalten (som måsta ha lagts på för några decennier sedan och därefter inte underhållits). Här är underskönt vackert, gröna bulliga berg, färgglada hus med tillhörande åkerlapp. 

Och så en massa djur (gettter, hönor, grisar, kor, hästar) som rör sig fritt på och bredvid vägen. Vanligaste färdmedlet är häst och vagn. Små, lätta hästar med små, lätta vagnar efter sig. 

Cueva de los Portales är en plats dit inte turisterna hittat (än). De märks på priset när vi ska köpa lunch. Grillad ost och skinkmacka för 2 pengar, vi tar för givet att det är CUC, men det är pesos, så små pengar har vi inte, betalar med en tia (3 kr), behåll växeln. Grottan är väldigt stor, här finns Chés säng och hans telefon med direktlinje till Chrusjtjov. Idag svärmar jättemyrorna, de ligger i stora högar på marken. Författar en haiku i den prydliga lilla parken där vi intar vår lunch.

Svärmande myror

Som nedskjutna smådrakar

Fåglarna festar

Här gömde sig Ché under Kubakrisen 1962

Vamos, mot Vinales. Även idag är det mer häst och vagn än bilar på vägen. Skönt! Vi såg 1 stycke cykelturist i morse, så det blir ett kors i taket. Illgröna berg som toppmurklor runt omkring oss. Tack för det, att vi slipper cykla över dem. Skönt med fartvinden också, det är säkert fyrtio grader varmt, minst. Känns när vi stannar, vilket vi gör relativt ofta denna dag. Vi har blivit klokare och (lite grann) varma i kläderna vad gäller bike touring. Roland undrar varför de inte kan uppfinna sadlar som är bekväma för män. Vi dricker citronläsk och äter konstiga ostbågar i ett turkosblått hus, men de är salta, vilket vi behöver. Och så, ut på stora vägen, och in i en Helt Annan värld. 

Vinales - hit har turisterna hittat, och plötsligt är priserna i CUC och inte i peso. Dvs en pizza kostar 50 kr i stället för 3. Men Casa Particulàr håller samma prisnivå (25 - 30 CUC inkl frukost för två pesoner), vart och vartannat hus har en skylt utanför med den blå symbolen och så namnet, Casa Ernesto y Idania, Casa Anay y Camila, Casa Renier y Magaly . . . Variationen på namn är förunderlig, hittar inte två som är lika. Vi faller för ett rosa hus på en kulle, Casa Renga y Julia. Visar sig vara en riktigt vinstlott. Paradisvacker trädgård med utsikt över bergen, och vilket rent och snyggt rum, skön säng, ingen flagnande färg. Och badrummet, inga lösa elsladdar uppe i duschen, till och med toasits, och stora vita handdukar. 

En av fördelarna med att vara på en plats där det finns turister är att det finns ett helt annat utbud av. Typ allt. Vi äter middag på rekommenderade El Olivo. 

Medelhavsinspirerad mat av mycket hög kvalitet, och en crème Catalan att nästan dö för till efterrätt. Sen hänger vi på en veranda, dricker öl och lyssnar på några gubbar som spelar precis sån där cool musik som man vill att de ska spela på Kuba. Pratar med en Lizzie från Holland, hon och hennes man cyklade på Kuba fem veckor i december. Nu är hon tillbaka, utan cykel och utan man. Tar sig runt med buss och taxi collectivo, vilket är både äventyrligt och tidskrävande. Hon föredrar cykel. Vi också med tanke på hur fordonsbeståndet ser ut i detta land.